Adrian Rides

Min mentala hälsa hade aldrig varit bra, ett ängsligt barn blev en neurotisk och rädd tonåring och vid 14 års ålder hade jag redan utvecklat ett ohälsosamt alkoholberoende. Vid 30-årsåldern manifesterades det i fullskalig alkoholism och en hel samling andra beroendeframkallande beteenden, ångeststörningar och kroniskt försvagande depression. För att uttrycka det rakt ut, jag var ett enda vrak.
1999 köpte någon mig en bok om meditation, jag gav bort boken för länge sedan och kan inte komma ihåg titeln men inledningen har fastnat hos mig. Författaren listade allt som meditation är bra för. Depression, ja jag kryssade i den rutan, ångest, ja den också, missbruk, jag hade massor av sådana, kryssa i den rutan. Det var en ganska lång lista och jag tror att jag kryssade i stort sett alla rutor. Men sedan stod det något som då verkade ganska konstigt; det stod att om du utövar meditation och mindfulness med någon grad av allvar kommer det att förändra dig och fundamentalt förändra hur du förstår dig själv och upplever världen. Jag tänkte inte mer på det. Jag övade eftersom jag behövde hitta en väg ut ur mitt lidande, och det fungerade. Snabbt upptäckte jag att mitt sinne saktade ner och jag kunde njuta av lite verkligt utrymme från mitt oroliga sinne. Efter några månader kunde jag hitta lindring från mitt sinne utan att behöva tillgripa alkohol, jag behövde det inte längre, så jag slutade dricka.
Och sedan hände det. Jag hade inte varit utan alkohol länge, bara några månader innan jag upplevde vad jag nu förstår är ett uppvaknande. Det varade inte länge och jag är ingen upplyst mästare (fråga min partner) men det förändrade saker för mig. Precis som boken beskrev förändrade den fundamentalt min förståelse av mig själv och min upplevelse av världen. Jag visste att lidandet jag hade gått igenom var onödigt och att det finns en väg ut, och efter att ha gjort den upptäckten, hur kunde jag stå tillbaka och se andras lidande och inte göra någonting? Jag kunde se möjligheterna som Mindfulness erbjuder oss som individer, men också den underbara potential som mindfulness leverne erbjuder för hela mänskligheten. Så sedan dess har jag berättat det för alla som vill lyssna, väldigt få till en början, men nu vill många, många människor lyssna.
Det verkade uppenbart för mig att Mindfulness erbjöd lösningen och år 2002 var jag den första personen i Storbritannien att lära ut Mindfulness som en behandling för beroende och har hjälpt fler än 300 personer att hitta en fullständig och varaktig återhämtning från vad som allmänt anses vara en obotlig sjukdom. Förutom att ha hjälpt hundratals andra med depression, ångest, psykiskt och emotionellt lidande. Det har varit en underbar resa, fantastiskt roligt och jag har fått några underbara vänner. Jag har arbetat med toppidrottare, entreprenörer, kändisar, ledande befattningshavare på stora företag; jag har varit på TV och radio och mitt arbete har presenterats i en BBC-dokumentär. Jag har till och med blivit inbjuden till House of Lords (jag tror inte att jag kommer att bli inbjuden tillbaka). Men man behöver inte vara sjuk för att utöva mindfulness och det blev snart klart för mig att det kunde hjälpa alla. År 2010 grundade jag The Now Project för att hjälpa till att ge Mindfulness till så många människor som möjligt. Projektet hade inget namn under de första tre åren och det fanns ingen riktig plan, men projektet har utvecklats och är nu så mycket mer än bara jag. Vi har hållit ungefär 80 mindfulness-retreater, hundratals klasser och introducerat fler än 5000 personer till ett bättre sätt att leva. Now Project ger mindfulness till så många människor och det är en glädje att göra detta arbete. Ade.