Tom Soltron

Jag föddes i det kommunistiska Polen. Det var en helt annan tid än nu. Jag tillbringade mycket av min tid med att tänka på avlägsna destinationer. Mycket tid gick åt till att åka tåg till de yttersta delarna av geopolitiska zoner – så långt de tillät mig – i mitt fall var det till utkanten av Ryssland. Jag njöt av vart jag kunde åka, den exotiska varelsen vid järnvägslinjens utkanter, politiskt tillgänglig. Ljuden från tågen på rälsen var mitt första soundtrack. Det fanns klirrandet av tåget på rälsen, den sensoriska upplevelsen av röken i vagnarna och människornas berättelser. Så många berättelser som delades, alltid. Mellan synerna, ljuden, dofterna och berättelserna framträdde en långsammare och expansiv tidsuppfattning. Jag älskade detta djup av sinnesro och fann det lika mycket när jag upplevde kyrkans orgel som när jag spelade punkmusik som tonåring. I vördnad för Anden eller i uppror, skjutandes ord med två eller tre riff, förtärde ljudets helande kraft mig. Det skulle dröja länge i vuxen ålder innan jag skulle bli inbjuden tillbaka till ljudets och naturens helande kraft i sällskap. Många år in i vuxen ålder fick jag en livshotande diagnos. Det kickstartade, som det gör för många av oss, en helande resa som fortsätter än idag. Jag började med fysiska övningar, sedan övningar som kombinerade ljud med kroppen, och nu har utrymmet mellan natur, ljud och kropp funnit sin rätta relation. Dessa övningar har i slutändan lett mig till ett mer naturalistiskt sätt att behandla kropp och själ, i sällskap med naturen. En stor vändpunkt kom 2002, när jag upplevde min första Gong-konsert. Utan tvekan förändrade det mitt perspektiv, min proprioception och en ny kanal öppnades. Jag utvecklade en relation med Don Conreaux och vi inledde snart ett samarbete. Vi började turnera, och med tiden införlivade jag flera instrument i min praktik: gitarr, piano och inhemska slagverks-, blås- och stråkinstrument. Jag ledde flera världsturnéer med andra ljudutövare och började spela in min egen musik. År 2006, i samarbete med Johannes Heimrath, började vi skapa vår egen serie gonger. 2011 bjöd Abby Delsol in mig till Argentina, där vi träffades för första gången. Resten var faktiskt inte historia, eftersom det lever än idag. Vi har samarbetat med de frön vi fick från Don Conreaux, Johannes Heimrath och andra längs vägen, och har delat gonger, såväl som inhemsk instrumentation, och utvecklat nya instrument sedan dess. Under de kommande åren skapade Abby och jag tillsammans de metoder för ljud och rörelse som utgör våra utbildningar och retreater idag. Hela systemet är något att skåda. Kompendiet sammanställer var ljudet som kommer in i kroppen, var det kommer ut ur kroppen och rörelsen som integrerar allt. Upplevelsen är en av helande, som tar alla vägar som har tillryggalagts, sökandet och motståndet, tillbaka till centrum och in i helheten